Rapport från 2021

Det femte projektåret är nu avslutat och det blev i spåren av pandemin ett avvaktande men försiktigt optimistiskt år. Första halvåret var aktiviteten i projektet låg, inga fysiska möten utan endast sporadiska kontakter mellan deltagare på telefon och digitalt. Under våren började vaccinationen mot covid-19 ta fart och vi kunde tillslut genomföra den sista delen av insemineringskursen. Vi passade då även på att inseminera de första odlade testdrottningarna för året. Våren hade återigen varit kall vilket innebar en sen start på både drottning- och drönarodling. Vinterdödligheten för projektets testsamhällen blev betydligt högre än tidigare säsonger och landade på hela 20%. En anledning är de svårigheter vi har haft med det endrönarinseminerade materialet. Kvarvarande avelsmaterial har testats enligt plan och projektet driftsatte även sin egna parningsstation för VSH-material. Här hoppas vi kunna utföra sluten parning av över hundra VSH-drottningar nästa år. Nu återstår endast ett år i projektet och fokus under höst/vinter är att säkra den fortsatta organisationen för avelsarbete med VSH-bin och fortlevnaden för det avelsmaterial som tagits fram. Yttre faktorer stör testningen avsevärt och fortsätter att göra resultaten i projektet svåra att tolka. Klimat, biodlarens skötsel och dragförhållanden i det geografiska området påverkar resultaten. Antal kvalster kan även variera stort på grund av svärmningar och röveri i bigårdens närhet. Särskilt svärmning var i år ett stort bekymmer i början av sommaren. Dessa faktorer försvårar vårat arbete men samtidigt är det viktigt att vi genomför projektet på detta sätt. Om avelsarbetet för varroaresistens ska bli framgångsrikt och långsiktigt hållbart måste odling, parning och selektering ske på många platser i landet och kunna utföras av alla biodlare i sina vanliga bigårdar. Avancerade varroamätningar i laboratorier och endrönarinsemineringar är viktiga delar i vårat arbete men kommer inte räcka om framtaget material inte kan användas i vanlig biodling och hos gemene biodlare. Vi har fortsatt med vårat VSH-test och med att ”ladda” ramar med kvalster. Vi har öppnat cellerna och kontrollerat utrensningen när ynglet varit 9-12 dagar gammalt efter täckning för att få ett så säkert testresultat som möjligt. Under sommaren noterade våra testare något fler infertila kvalster än tidigare år, kanske ett resultat av att avelsarbetet går framåt och att testarna blivit mer erfarna. Genom fotografering av ramar fortsätter vi notera att celler täcks av och åter täcks av bina genom så kallad recapping för att kontrollera om där finns varroakvalster. Men angripna celler täcks av och ynglet rensas ut av bina i mycket varierande grad. Genom att kontrollera angreppsgraden av varroa under flera år har vi lärt oss otroligt mycket. Dels kan vi använda informationen i vår selektering men det har också hjälpt oss att rädda många samhällen som ingått i testprogrammet och som inte varit resistenta. Att mäta tillväxten av kvalster under säsongen är för biodlaren det absolut enklaste sättet att selektera fram de som kanske klarar varroakvalstret bäst. I åtta av projektets avelssamhällen har vi med VSH-egenskap framgångsrikt hållit nere tillväxten av varroa under flera säsonger. I dessa samhällen har vi kunnat ersätta eller fördröja behovet av varroabekämpning. Vid testning av dessa drottningars avkommor är det dock tydligt att egenskaperna ärvs ner i olika grad till nästa generation. Det är flera faktorer som spelar roll och vissa bisamhällen har mindre problem/uppvisar resistens utan att uppvisa VSH-egenskapen. Genom att använda flera olika utrensningstest tillsammans med appen Beescanning försöker vi få en tydligare bild av dessa andra resistens/toleransmekanismer förutom VSH. Vi ser en stor skillnad i hur våra bisamhällen presterar och vilka egenskaper de uppvisar. Det behövs fler biodlare som gör bedömningar av sitt odlingsmaterial så vi kan se vad som presteras av bisamhället och som ger oss ett större genetiskt urval i avelsarbetet. Vår största utmaning är att de metoder som nu används bedöms som för tidskrävande att utföras av biodlarna mitt i sommaren. Det är viktigt att fortsätta att ha ett robust och välplanerat avelsprogram för VSH-arbetet, annars är risken stor att andra önskvärda egenskaper går förlorade vid selekteringen. Honungsproduktion, lugnt temperament med mera måste bibehållas samtidigt som varroatillväxten hålls nere. Drottningodlare kan behålla framtagna avelslinjer med VSH-egenskap genom parning i sluten population, antingen genom parning på isolerad plats eller med insemination. Från och med nästa år kommer minst en parningsplats för sluten parning med VSH-material att finnas tillgängligt för biodlare som vill få in VSH-egenskapen i sitt avelsmaterial.