Avelsprogrammet fortsätter

Det fjärde projektåret är nu avslutat och 2020 blir såklart ett år vi kommer minnas länge. Knappt en månad innan säsongen skulle börja slog pandemin till med full kraft, detta fick en rad effekter som försvårade vårat arbete i projektet. Möten och utbildningar som tex den årliga insemineringskursen ställdes in, en majoritet av våra deltagare är 70+ och i riskgrupp. Många isolerade sig och var svåra att nå på telefon samt tappade ”gnistan” att jobba vidare i projektet. Några testare var även sjuka och kunde inte genomföra de uppgifter de ålagts. En del aktiviteter kunde utföras med digitala verktyg men det är svårt i ett projekt där mycket handlar om att tolka testresultat och att föra resonemang kring avelskriterier. Några internationella kontakter var heller inte möjliga utan har begränsats till dialoger över mail. Testerna som planerades har i stort sätt ändå kunnat slutföras och även det nya utrensningstestet som projektet tagit fram har implementerats med framgång. Projektet har även gjort försök med att använda Beescanning-appen för detektering av varroa och kommer utöka den användningen ytterligare nästa år. Inför sista året har vi nu selekterat ut flera linjer av hybridkorsningar med Buckfast och Ligustica-härkomst samt en linje som klassificerats som nordisk. Vi hoppas nu på en god vinteröverlevnad för dessa så de finns kvar till nästa år. Planen är att de under det sista projektåret ska placeras som drönargivare på ett par öar för att se om deras resistensegenskaper förs vidare till bruksdrottningar som paras där.

Yttre faktorer stör testningen avsevärt och gör resultaten i projektet svåra att tolka. Klimat, biodlarens skötsel och dragförhållanden i det geografiska området påverkar resultaten. Antal kvalster kan även variera stort på grund av svärmningar och röveri i bigårdens närhet. När vi gör vårat VSH-test ”laddar” vi ramar med kvalster och det är då mycket viktigt att testaren är noggrann och metodisk. Det är viktigt att den ram som tillsätts i ”laddsamhället” har larver som är ca fem dagar gamla, kvalstren ska krypa ner i cellen och gömma sig under larven tills bina täckt färdigt cellen. Därefter kan ramen flyttas tillbaka till det presumtiva VSH-samhället. Efter ca 70 timmar lägger honan det första ägget som normalt alltid är en hane, efter detta läggs det nya ägg ungefär var 30e timme. Dessa är alla honor och de kommer att para sig med hanen, alltså sin broder. Det tar ca sju dagar för en hona att mogna och bli fertil. Vi har öppnat cellerna och kontrollerat utrensningen när ynglet varit 9-12 dagar gammalt efter täckning för att få ett så säkert testresultat som möjligt. Få infertila kvalster upptäcks i dessa tester och vi måste fundera vidare kring testets utformning.

Vi har upptäckt att VSH-bina är känsliga för kvalstrens närvaro hos ynglet. Genom det vi förmodar är kemiska signaler och rörelse kan arbetsbin med VSH-egenskap upptäcka angripna celler. Vi har även detta år genom fotografering av ramar noterat att celler täcks av och åter täcks av bina genom så kallad recapping för att kontrollera om där finns varroakvalster. Men angripna celler täcks av och ynglet rensas ut av bina i mycket varierande grad. Genom att kontrollera angreppsgraden av varroa under flera år har vi lärt oss otroligt mycket. Dels kan vi använda informationen i vår selektering men det har också hjälpt oss att rädda många samhällen som ingått i testprogrammet och som inte varit resistenta. Under säsongen 2020 har negativ varroatillväxt noterats i 46 bisamhällen. Om man förstår hur varroatillväxten i bisamhället fungerar kan man lättare göra rätt varroabehandling vid rätt tidpunkt. Med VSH-egenskapen kan tillväxten av varroa i bisamhället hållas nere av bina själva och därmed fungera som ännu ett verktyg i varroabekämpningen. På detta sätt kan bisamhällen med hög VSH-egenskap ersätta eller fördröja behovet av varroabekämpning. När egenskapen väl etablerats i samhället ärvs den ner i olika grad till nästa generation. VSH-egenskapen är additiv, vilket innebär att den varken är recessiv eller dominant utan effekten av olika alleler läggs samman. Båda genvarianterna (allelerna) kommer till uttryck i fenotypen, avkommans fenotyp kan alltså förväntas motsvara ett genomsnitt av föräldradjurens. Det blir tydligare att flera faktorer spelar roll och att vissa bisamhällen har mindre problem/uppvisar resistens utan att uppvisa VSH-egenskapen. Nya utrensningstest och användning av Beescanning används nu i projektet för att ge en tydligare bild av andra resistens/toleransmekanismer förutom VSH.

Vi ser en stor skillnad i hur våra bisamhällen presterar och vilka egenskaper de uppvisar. Det behövs fler drottningodlare som gör bedömningar av sitt odlingsmaterial så vi kan se vad som presteras av bisamhället och som ger oss ett större genetiskt urval i avelsarbetet. Det är oerhört viktigt att fortsätta vara uthålliga i vårat arbete och att vi hittar system för att göra testerna och selektionen snabbare och enklare för biodlaren. Vår största utmaning är att de metoder som nu används bedöms som för tidskrävande att utföras av biodlarna mitt i sommaren när det är som mest att göra. Det är viktigt att fortsätta att ha ett robust och välplanerat avelsprogram för VSH-arbetet, annars är risken stor att andra önskvärda egenskaper går förlorade vid selekteringen. Honungsproduktion, lugnt temperament med mera måste bibehållas samtidigt som varroatillväxten hålls nere. Drottningodlare kan behålla framtagna avelslinjer med VSH-egenskap genom parning i sluten population, antingen genom parning på isolerad plats eller med insemination. Särskilt viktig för spetsaveln är inseminationstekniken där vi hoppas kunna fortsätta utbilda våra inseminatörer nästa år. Att börja mäta kvalstertillväxten i bisamhället genom tvättning av biprover bedömer vi är ett bra första steg till selektering och något alla biodlare kan och bör göra.

Short english summary of VSH-project 2020 in Sweden

The fourth year of the project is now over and we continue our work of selecting for mite resistance. This year has been very challeging due to the pandemic but we have managed to keep our breeding plan going. Meetings and continuing education such as the annual insemination course was canceled, a majority of our participants are 70+ and in risk group. Many isolated themselves and were difficult to reach by phone and lost the ”spark” to continue working on the project. Some testers were also ill and could not carry out the tasks assigned to them. Some activities could be implemented on digital platforms, but it is difficult in a project where you need to do a lot of interpreting of test results and reasoning about breeding criteria. International contacts were neither possible and was limited to dialogues via email.

The work on developed breeding material has proceeded and we continue to ”load” all the frames with mites to be able to do the screening tests. We added som new testing to the program and also continued the field testing of the Beescanning app. The project is now entering its final phase and with still over 250 queens wintered we believe that we have been able to stabilize some VSH trait in our test material. We have selected several lines of hybrid crossings with Buckfast and Ligustica, as well as a line that is classified as brown bee apis mellifera mellifera. We now hope for a good winter survival for these colonys so that breeding could carry on as planned next year. We also hope that the breeding program will be used by more beekeepers and interested breeding groups in the future as we are ready to set up queen mating stations.

Hoppfulla resultat från Buckfast

Flera Buckfasthybrider uppvisar fortfarande goda resultat i varroatillväxt-mätningen. Nästa sommar sker sista screeningen av dessa bisamhällen och projektet planerar nu för utsättning av utvalda drönarsamhällen till öparningsplats. Vår förhoppning är att vi redan nästa år kan överföra resistensegenskap till drottningar som sätts ut på öparningsplatsen för parning.