Jakten på ett varroaresistent bi -första sommaren

Projektet startar

Projektet VSH-bin i Sverige har nu pågått i drygt ett år. Vi startade förra hösten med fokus på informationsspridning och utbildning kring varroaresistens. Ett flertal biodlarföreningar och organisationer har besökts av projektet och intresset var stort bland biodlarna. Rekryteringen av biodlare till projektet påbörjades och framtagande av instruktioner och protokoll för testning togs fram. Många biodlare anmälde sitt intresse för att tillsammans med projektet ta upp kampen mot varroakvalstret, detta ständiga gissel för bina och biodlaren. Behovet av kupor och annat material till biodlingen skulle bli stort och upphandlades hos biredskapshandlarna samt iordningställdes inför säsongen. Våren kom och vi var redo att sätta igång!

Svalaste sommaren på 155 år!

Sommaren 2017 kommer knappast gå till historien för sitt vackra väder. SMHI rapporterar som högsta temperatur 28 grader vilket är den lägsta högstanoteringen på 155 år. Första veckan i maj var det ju dags att påbörja insamlingen av biprover till projektets mätning av varroatillväxt. Men kylan höll i sig i hela landet och vi insåg snart att provtagningarna var tvungna att senareläggas. Det gick inte att stöka runt i yngelrummet vid denna väderlek! Då det måste vara minst 60 dagar mellan första och andra provtillfället gjorde detta att flera mätningar inte blev klara i tid och att det därmed inte kunde odlas drottningar från dessa samhällen innan sommarens slut. Bristen på drönare var också ett stort problem och detta påverkade projektets möjlighet till inseminering av de odlade drottningarna. Intressanta samhällen utav dessa har istället korttidsbehandlats med myrsyra och kommer istället att testas nästa år.

Utbildningar

Projektet var nu försenat från start vilket var mycket bekymmersamt då den korta svenska sommaren är tillräckligt utmanande för detta projekt som det är. Men mycket fanns ändå att göra och bl.a hölls ett flertal utbildningar i början på sommaren. Barbara Locke och Eva Forsgren från SLU utbildade vid två tillfällen i Uppsala respektive Höör totalt 32 VSH-testare. Screeningdagar hölls hos ett antal lokalföreningar där vi tillsammans tvättade biprover och räknade kvalster. Bert Thrybom vässade även våra insemineringskunskaper då sju av projektets inseminatörer gick fortsättningskurs i inseminering. Vi tränade endrönarinseminering och passade även på att inseminera projektets första drottning på plats hos Mariestads biodlarförening som stod som värd för utbildningen.

Mätning av VSH

VSH är ett mycket komplext beteende som både är svårt och tidskrävande att med säkerhet mäta. I projektets tester har endast två stycken infertila kvalster med säkerhet påträffats och genomsnittstiden för testet har överskridit en timme per samhälle. Den ursprungliga beskrivningen av VSH-egenskapen som uppvisas i bisamhället beskrivs i tre steg; 1) upptäckten av en varroaangripen cell av ett enskilt bi, 2) cellens avtäckning (detta med stöd av cirka 10 andra arbetsbin) och 3) utrensning av det angripna ynglet. I flera fall har vi noterat att utrensningen av ynglet inte alltid sker utan att cellen åter täcks av bina. Rapporter har även kommit in om att drönarceller innehållandes varroakvalster rensas ut. Detta är något projektet kommer titta vidare på framöver. Projektet kommer till nästa år att arbeta vidare med utvecklingen av varroatillväxtmätningen samt kompletterande VSH-test och försöka förbättra den metodik som använts. Mekanismerna bakom varroaresistens är komplicerade och mycket avancerade och utgör en rejäl utmaning vid selektering i avelsarbetet. En utmaning har under sommaren också varit att många bisamhällen haft för lite kvalster för att kunna testas. I vissa av dessa samhällen har vi tillsatt kvalster från andra samhällen för att kunna mäta utrensningen, men med varierade resultat.

Resultat

Av de drygt 2000 provsvar som kommit in från biodlare som deltagit i mätningen av varroatillväxt bedömdes ca 300 som intressanta då de antingen hade noll kvalster vid både första och andra provet eller ett flertal kvalster vid första provet men mindre kvalster i prov nummer två, alltså negativ tillväxt. Utav dessa diskvalificerades sedan ett flertal pga t.ex. att otillåten varroabehandling var genomförd, stilla byte skett mellan provtillfällena, avläggare gjorts på samhället eller att drottningen härstammat från tidigare känt VSH-material. Från de bisamhällen som var kvar odlades drottningar som endrönarinseminerades i olika kombinationer samt i två fall friparades respektive öparades. Efter kontroll av äggläggning hos drottningarna fanns 74 stycken kvar som invintrades i någon av projektets 11 testbigårdar. Det är viktigt att poängtera att dessa invintrade drottningar är avkommor från bisamhällen där vi fått indikationer på att någon form av hygieniskt beteende uppvisats. Men att detta inte är styrkt och vad som orsakat detta ännu ej är fastställt. Vidare tester kommer behövas kommande säsonger för att styrka eventuellt resistensbeteende hos bisamhällena

Projektet fortsätter

Projektet har beviljats medel för ytterligare 2 år. Strukturen runt projektet har nu tagit form och testverksamheten i projektets bigårdar kan på allvar börja nästa år. Långsiktigt måste vi öka varroaresistensen utan förlust i honungsskörd och med minimal påverkan på temperament. Fler biprover kommer tvättas för att hitta bra material att jobba vidare med samtidigt som vi ökar vår avelsbredd. Vi kommer fortsätta med utbildning i VSH-testning i samarbete med SLU och även fortsätta att utbilda fler inseminatörer till projektet. Är man intresserad av att delta i projektet och få sitt material testat tveka inte att kontakta mig på 0142- 48 20 05 eller via mail till info@vshbin.se

Richard Johansson

Projektledare

Varroa destructor!

Namnlös

Varroakvalstret parasiterar på bin, både vuxna bin och yngel. Det lever av binas blodvätska. För fortplantning kryper honan ner i en yngelcell innan bina täcker över den med vaxlock. Inne i yngelcellen sker parning och äggläggning och då det vuxna biet kryper ut följer honan och hennes nu vuxna honliga avkomma med, medan hannen och outvecklade stadier av honavkomma dör. Kvalstren förökar sig snabbt och kan orsaka stor skada och i värsta fall att samhället går under.