Avelsprogrammet fortsätter

Det fjärde projektåret är nu avslutat och 2020 blir såklart ett år vi kommer minnas länge. Knappt en månad innan säsongen skulle börja slog pandemin till med full kraft, detta fick en rad effekter som försvårade vårat arbete i projektet. Möten och utbildningar som tex den årliga insemineringskursen ställdes in, en majoritet av våra deltagare är 70+ och i riskgrupp. Många isolerade sig och var svåra att nå på telefon samt tappade ”gnistan” att jobba vidare i projektet. Några testare var även sjuka och kunde inte genomföra de uppgifter de ålagts. En del aktiviteter kunde utföras med digitala verktyg men det är svårt i ett projekt där mycket handlar om att tolka testresultat och att föra resonemang kring avelskriterier. Några internationella kontakter var heller inte möjliga utan har begränsats till dialoger över mail. Testerna som planerades har i stort sätt ändå kunnat slutföras och även det nya utrensningstestet som projektet tagit fram har implementerats med framgång. Projektet har även gjort försök med att använda Beescanning-appen för detektering av varroa och kommer utöka den användningen ytterligare nästa år. Inför sista året har vi nu selekterat ut flera linjer av hybridkorsningar med Buckfast och Ligustica-härkomst samt en linje som klassificerats som nordisk. Vi hoppas nu på en god vinteröverlevnad för dessa så de finns kvar till nästa år. Planen är att de under det sista projektåret ska placeras som drönargivare på ett par öar för att se om deras resistensegenskaper förs vidare till bruksdrottningar som paras där.

Yttre faktorer stör testningen avsevärt och gör resultaten i projektet svåra att tolka. Klimat, biodlarens skötsel och dragförhållanden i det geografiska området påverkar resultaten. Antal kvalster kan även variera stort på grund av svärmningar och röveri i bigårdens närhet. När vi gör vårat VSH-test ”laddar” vi ramar med kvalster och det är då mycket viktigt att testaren är noggrann och metodisk. Det är viktigt att den ram som tillsätts i ”laddsamhället” har larver som är ca fem dagar gamla, kvalstren ska krypa ner i cellen och gömma sig under larven tills bina täckt färdigt cellen. Därefter kan ramen flyttas tillbaka till det presumtiva VSH-samhället. Efter ca 70 timmar lägger honan det första ägget som normalt alltid är en hane, efter detta läggs det nya ägg ungefär var 30e timme. Dessa är alla honor och de kommer att para sig med hanen, alltså sin broder. Det tar ca sju dagar för en hona att mogna och bli fertil. Vi har öppnat cellerna och kontrollerat utrensningen när ynglet varit 9-12 dagar gammalt efter täckning för att få ett så säkert testresultat som möjligt. Få infertila kvalster upptäcks i dessa tester och vi måste fundera vidare kring testets utformning.

Vi har upptäckt att VSH-bina är känsliga för kvalstrens närvaro hos ynglet. Genom det vi förmodar är kemiska signaler och rörelse kan arbetsbin med VSH-egenskap upptäcka angripna celler. Vi har även detta år genom fotografering av ramar noterat att celler täcks av och åter täcks av bina genom så kallad recapping för att kontrollera om där finns varroakvalster. Men angripna celler täcks av och ynglet rensas ut av bina i mycket varierande grad. Genom att kontrollera angreppsgraden av varroa under flera år har vi lärt oss otroligt mycket. Dels kan vi använda informationen i vår selektering men det har också hjälpt oss att rädda många samhällen som ingått i testprogrammet och som inte varit resistenta. Under säsongen 2020 har negativ varroatillväxt noterats i 46 bisamhällen. Om man förstår hur varroatillväxten i bisamhället fungerar kan man lättare göra rätt varroabehandling vid rätt tidpunkt. Med VSH-egenskapen kan tillväxten av varroa i bisamhället hållas nere av bina själva och därmed fungera som ännu ett verktyg i varroabekämpningen. På detta sätt kan bisamhällen med hög VSH-egenskap ersätta eller fördröja behovet av varroabekämpning. När egenskapen väl etablerats i samhället ärvs den ner i olika grad till nästa generation. VSH-egenskapen är additiv, vilket innebär att den varken är recessiv eller dominant utan effekten av olika alleler läggs samman. Båda genvarianterna (allelerna) kommer till uttryck i fenotypen, avkommans fenotyp kan alltså förväntas motsvara ett genomsnitt av föräldradjurens. Det blir tydligare att flera faktorer spelar roll och att vissa bisamhällen har mindre problem/uppvisar resistens utan att uppvisa VSH-egenskapen. Nya utrensningstest och användning av Beescanning används nu i projektet för att ge en tydligare bild av andra resistens/toleransmekanismer förutom VSH.

Vi ser en stor skillnad i hur våra bisamhällen presterar och vilka egenskaper de uppvisar. Det behövs fler drottningodlare som gör bedömningar av sitt odlingsmaterial så vi kan se vad som presteras av bisamhället och som ger oss ett större genetiskt urval i avelsarbetet. Det är oerhört viktigt att fortsätta vara uthålliga i vårat arbete och att vi hittar system för att göra testerna och selektionen snabbare och enklare för biodlaren. Vår största utmaning är att de metoder som nu används bedöms som för tidskrävande att utföras av biodlarna mitt i sommaren när det är som mest att göra. Det är viktigt att fortsätta att ha ett robust och välplanerat avelsprogram för VSH-arbetet, annars är risken stor att andra önskvärda egenskaper går förlorade vid selekteringen. Honungsproduktion, lugnt temperament med mera måste bibehållas samtidigt som varroatillväxten hålls nere. Drottningodlare kan behålla framtagna avelslinjer med VSH-egenskap genom parning i sluten population, antingen genom parning på isolerad plats eller med insemination. Särskilt viktig för spetsaveln är inseminationstekniken där vi hoppas kunna fortsätta utbilda våra inseminatörer nästa år. Att börja mäta kvalstertillväxten i bisamhället genom tvättning av biprover bedömer vi är ett bra första steg till selektering och något alla biodlare kan och bör göra.

Short english summary of VSH-project 2020 in Sweden

The fourth year of the project is now over and we continue our work of selecting for mite resistance. This year has been very challeging due to the pandemic but we have managed to keep our breeding plan going. Meetings and continuing education such as the annual insemination course was canceled, a majority of our participants are 70+ and in risk group. Many isolated themselves and were difficult to reach by phone and lost the ”spark” to continue working on the project. Some testers were also ill and could not carry out the tasks assigned to them. Some activities could be implemented on digital platforms, but it is difficult in a project where you need to do a lot of interpreting of test results and reasoning about breeding criteria. International contacts were neither possible and was limited to dialogues via email.

The work on developed breeding material has proceeded and we continue to ”load” all the frames with mites to be able to do the screening tests. We added som new testing to the program and also continued the field testing of the Beescanning app. The project is now entering its final phase and with still over 250 queens wintered we believe that we have been able to stabilize some VSH trait in our test material. We have selected several lines of hybrid crossings with Buckfast and Ligustica, as well as a line that is classified as brown bee apis mellifera mellifera. We now hope for a good winter survival for these colonys so that breeding could carry on as planned next year. We also hope that the breeding program will be used by more beekeepers and interested breeding groups in the future as we are ready to set up queen mating stations.

Hoppfulla resultat från Buckfast

Flera Buckfasthybrider uppvisar fortfarande goda resultat i varroatillväxt-mätningen. Nästa sommar sker sista screeningen av dessa bisamhällen och projektet planerar nu för utsättning av utvalda drönarsamhällen till öparningsplats. Vår förhoppning är att vi redan nästa år kan överföra resistensegenskap till drottningar som sätts ut på öparningsplatsen för parning.

Behandlingsfria samhällen

Flera testsamhällen klarar sig fortfarande bra! Nedan visas avkomma från de första samhällen som invintrades i projektet. Nästa år kommer samhällena flyttas i ett försök att se hur miljön påverkar varroatillväxten.

Utvärdering av Ligustica

Testverksamheten av Ligustica utökas och omfattar nu över 100 drottningar.

På bilden nedan ser vi en av projektets VSH-bigårdar där screening av VSH-egenskapen sker.

Projektet fortsätter!

 

Vi är mycket glada för att vi beviljats medel för att fortsätta projektet i ytterligare 2 år.

Tack alla biodlare som deltar, vårt arbete är viktigt och gör skillnad!

Vad gör då projektet, och vad är VSH?

Varroa
Varroakvalstret (varroa destructor) är helt beroende av ett bisamhälle för sin reproduktion. För att förstå hur VSH-egenskapen fungerar är det viktigt att först förstå hur varroakvalstrets livscykel ser ut och hur den samspelar med bisamhället. En kvalsterhona letar upp en yngelcell där larven är ca fem dagar gammal och som kommer att täckas inom tolv timmar. Varroan kryper ner i cellen och gömmer sig under larven tills bina täckt färdigt cellen. Efter ca 70 timmar lägger honan det första ägget som normalt alltid är en hane, efter detta läggs det nya ägg var 30e timme. Dessa är alla honor och de kommer att para sig med hanen, alltså sin broder. Det tar sju dagar för en hona att mogna och bli fertil, därför är det oftast två fullt utvecklade honor, en hane, tre omogna honor och moderkvalstret som finns i arbetarcellen när biet kryper ut. Om kvalsterhonan skulle gå ner i en drönarcell vilket hon föredrar får hon ytterligare tre dagar på sig innan drönaren kryper ut. Denna extra tid gör att alla fem honorna får tid att mogna och bli fertila. Hanarna och omogna döttrar kommer inte att överleva utanför cellen men de mogna honorna och moderkvalstret kan leta upp en ny attraktiv larv att krypa ner till. Varje kvalsterhona kan göra om sin reproduktionscykel flera gånger under sin livstid.

Sensitive
VSH-bin är mycket känsliga för kvalstrens närvaro hos ynglet. Genom kemiska signaler och rörelse kan 10-20 dagar gamla arbetsbin med VSH-egenskap upptäcka angripna celler. Celler kan täckas av och åter täckas av bina genom sk recapping för att kontrollera om där finns kvalster.

Hygiene
Angripna celler täcks av och ynglet rensas ut av bina. Moderkvalstret och den eventuellt mogna dottern kan gå lite olika öden till mötes. Ibland dör de av binas ingrepp men de kan också överleva och gå ner i en ny cell och försöka göra om sin reproduktion. Detta är dock sällan lyckosamt och varroa som avbrutits i sitt reproduktionsförsök förblir oftast infertil. Antalet infertila kvalster ökar därmed i ett VSH-samhälle, vilket vi med framgång kunnat mäta i VSH-projektet.

Varroatillväxt
För att kunna göra rätt varroabehandling vid rätt tidpunkt behöver man förstå hur varroatillväxten i bisamhället fungerar. Varroatillväxten i bisamhället påverkas av reproduktionstakten i kupan och reinvasion utifrån. Varroa kan endast reproducera sig när det finns tillgång till yngel i bisamhället. Med vårt svenska klimat varierar mängden yngel kraftigt under året och på de flesta platser har vi perioder där bisamhällena är helt yngelfria. Med olika tillgång på yngel kommer alltså varroatillväxten variera under året. Under vintern när inget yngel finns i bisamhället sitter alla varroakvalsterna på bina. Under denna tid minskar antalet kvalster i kupan då varroa dör av ålder, trillar av bina och ner på kupbotten, försvinner ut med sjuka bin eller trillar ner med bin som dör under vintern. När varroan reproducerar sig växer populationen av varroa exponensiellt. Det betyder att antal varroa i början växer långsamt för att sedan växa snabbare och snabbare över tid. Med VSH-egenskapen kan tillväxten av varroa i bisamhället hållas nere av bina själva och därmed fungera som ännu ett verktyg i varroabekämpningen. Det finns enkla screeningtester att göra för att kontrollera om dina samhällen bär på VSH-egenskapen. Egenskapen är dessutom genetiskt betingad och går i arv vilket gör att du kan selektera för egenskapen tillsammans med alla andra goda egenskaper som dina bin uppvisar.

Varroabekämpning
Bina rensar alltså ut angripet arbetaryngel och får därmed populationen av varroa i bisamhället att över tid minska. Genom utrensningen stör bina varroans reproduktionscykel och minskar fertiliteten hos kvarvarande kvalster. Bisamhällen med hög VSH-egenskap kan på detta sätt ersätta eller fördröja behovet av varroabekämpning.

Genetiskt betingad
Varroa triggar igång VSH-egenskapen i bisamhället. När egenskapen väl etablerats i samhället ärvs den ner i olika grad till nästa generation. VSH-egenskapen är additiv, vilket innebär att den varken är recessiv eller dominant utan effekten av olika alleler läggs samman. Båda genvarianterna (allelerna) kommer till uttryck i fenotypen. Avkommans fenotyp kan alltså förväntas motsvara ett genomsnitt av föräldradjurens. När vi odlar från drottningar med högt VSH-värde uppvisar döttrarna till drottningen alltid också egenskapen.

Avelsprogram
Det är viktigt att ha ett robust och välplanerat avelsprogram för VSH-arbetet, annars är risken stor att andra önskvärda egenskaper går förlorade vid selekteringen. Honungsproduktion, pollineringsförmåga med mera måste bibehållas samtidigt som varroatillväxten hålls nere. Detta är särskilt viktigt om bina ska kunna användas och accepteras av kommersiella biodlare. Drottningodlare kan behålla framtagna avelslinjer med VSH-egenskap genom parning i sluten population, antingen genom parning på isolerad plats eller med insemination. Särskilt viktig för spetsaveln är inseminationstekniken, som idag är en förutsättning för varje seriöst avelsprogram. Döttrarna till VSH-drottningarna kan sedan korsas ut, antingen genom parning i sluten population med obesläktade drönare som också har VSH-egenskap eller genom öppen hybridkorsning.

Räkna, observera och testa
Att räkna kvalster är ett fältmässigt och enkelt sätt att få en första indikation på varroaresistens. Detta görs med fördel genom biprover som tvättas så kvalstren separeras från bina. En annan viktig åtgärd är att observera binas vårutveckling. Bisamhällen som har noterats med låg varroatillväxt året innan och som har en stark vårutveckling med tidig produktion av drönare bör selekteras ut för VSH-screening. Det finns goda möjligheter att dessa bisamhällen uppvisar någon form av resistens vid testningen. Instruktioner för mätning av varroatillväxt, VSH-screening och avelsprogram för selektering och bedömning finns på vår hemsida vshbin.se

Internationella kontakter

Årets biodlarkonferens är över och vi är mycket tacksamma för det engagemang och positiva respons projektet får för sitt arbete.

Under helgen har vi i projektledningen fått möjlighet att möta några av våra internationella kontakter på området. Det har varit mycket värdefullt att kunna diskutera och jämföra resultat och arbetsmetoder mellan olika länder. Erfarenhetsutbyte av detta slag är oerhört viktigt för att kunna gå vidare i projektet och förbättra vårt avelsprogram.

Dennis van Engelsdorp University of Maryland

John Kefuss Toulouse France

Apiscandia 2019 i Göteborg blev en succé

Besök oss på mässan!

Ni missar väl inte Apiscandia i Göteborg!

VSH-projektet finns givetvis på plats i montern för att diskutera avel och bihälsa. Vi kommer också få höra flera intressanta föreläsningar i ämnet varroaresistens av bland annat John Kefuss, Bert Trybom och Barbara Locke.

Vi ses i Göteborg 8-10 februari!

VSH-projektet- Andra sommaren

Fortsättning på projektet

Intresset för projektet har varit fortsatt stort och rekrytering av fler testbiodlare till projektet påbörjades tidigt under året. Vi hade som målsättning att sätta upp 20 testbigårdar under år två men kan glädjande konstatera att det blev hela 30 stycken. Möjligheten att testa drottningar år tre ser därmed mycket bra ut.

IMG_0590 Flera samhällen uppvisar 50% VSH i sommarens mätningar

Värmeböljan vi aldrig glömmer!

I början av maj var det åter dags att påbörja insamlingen av biprover till projektets mätning av varroatillväxt. Till skillnad mot året innan som varit mycket kall möttes vi nu av högsommarvärme. Värmerekord efter värmerekord slogs och bisamhällen som kommit igång tidigt växte nu ofattbart snabbt och på flera håll i södra Sverige noterades stora honungsskördar. Men torkan slog till snabbt och hårt på många håll och orsakade stora problem för bina och biodlarna. Rapporter om att drönarslakten var igång kom även de rekordtidigt och vissa parningsstationer stängde flera veckor tidigare än normalt. Detta påverkade projektets möjlighet till inseminering av drottningar och sista odlingsomgången kunde inte slutföras som planerat. Antalet nya drottningar som invintrats stannade därför på 94 stycken vilket är mindre än vad vi hade hoppats på.

IMG_0680 På vissa håll i landet blev honungsskörden rekordstor. Testarna här hade svårt att hinna med testning och övrig biskötsel.

Utbildning

Projektet har fortsatt att utbilda fler biodlare i drottningodling och avel. Bland annat genomfördes i januari en utbildningsdag i avel och genetik i Skänninge, denna följdes upp med en kalibreringsdag i Gränna i början på maj där deltagarna diskuterade och genomförde bedömning av bisamhällen. Projektet genomförde senare under sommaren även en nybörjarkurs i inseminering i Mariestad. Vi kommer även fortsättningsvis hålla flera utbildningar i ämnet för att säkerställa fortsatt hög kompetens inom det svenska avelsarbetet med bin.

Klämma drönare Deltagare övar uppsamling av sperma från drönare på insemineringskurs i Mariestad

Mätning av VSH

VSH är ett mycket komplext beteende som både är svårt och tidskrävande att med säkerhet mäta. Den ursprungliga beskrivningen av VSH-egenskapen som uppvisas i bisamhället kan beskrivas i tre steg; 1) upptäckten av en varroaangripen cell av ett enskilt bi, 2) cellens avtäckning (detta med stöd av cirka 10 andra arbetsbin) och 3) utrensning av det angripna ynglet. Vi ser i högre utsträckning att utrensningen av ynglet inte alltid sker utan att cellen åter täcks av bina efter att den öppnats. Projektet har testat kompletterande VSH-test under sommaren och förbättrat det flödesschema som använts. Ett nytt utrensningstest som prövats på dokumenterade VSH-samhällen kommer år tre att användas som fortsättning på de screeningstester som tidigare använts. Mekanismerna bakom varroaresistens är komplicerade och mycket avancerade och utgör en rejäl utmaning vid selektering i avelsarbetet. Bisamhällena har oftast haft för lite kvalster för att kunna testas, därför tillsätts nu kvalster i testsamhällena för att utrensningstesterna ska kunna genomföras.

IMG_0570 VSH-testning i Gränna

 

Resultat

Vi har år två tvättat 800 nya biprover för att hitta indikationer på VSH-egenskapen. Över 120 VSH-tester har genomförts och det är fortfarande viktigt att poängtera att de drottningar som invintras är avkommor från bisamhällen där vi fått indikationer på någon form av hygieniskt beteende som ännu ej är fastställt. Vidare tester kommer behövas kommande säsonger för att styrka eventuellt resistensbeteende hos bisamhällena.

Föreläs Bert Bert Trybom föreläser om sina tester på Ligusticagruppens årsmöte

Projektets avslutande år

Nästa år blir det tredje och sista året i projektet. En ny projektansökan måste göras till våren för att eventuellt bevilja nya medel. Vi kommer efter dessa tre åren ha byggt upp ett väl fungerande avelsprogram för varroaresistens. Nu tar ett mycket viktigt arbete vid. Att förvalta detta avelsprogram på rätt sätt är av yttersta vikt och mycket viktigt för svensk binäring. Långsiktigt måste vi öka varroaresistensen utan förlust i honungsskörd och med minimal påverkan på temperament eller försämrade övriga egenskaper. Vi tar nu även och intensifierar våra internationella kontakter för att vässa vår förmåga ytterligare. Vi kommer bland annat få ett återbesök till Sverige av Dr. John Harbo som 1995 avlade fram det första ”VSH-biet”.